One step at the time

Jag har länge känt att något är fel i kroppen men jag har typ försökt förtränga dom känslorna med att "det är nog för att jag sovit dåligt, ätit dåligt, kanske stress, missat någon dags träning osv". Och visserligen är det väl en lättnad att veta att en sjukdom låg bakom allt men bara för att jag fått provsvar betyder det inte att resan är slut. Detta är starten på en jobbig tid ett bra tag fram över med att försöka hitta rätt mängd medicin,  medicinering resten av livet och många läkarbesök. Alla i min omgivning säger hela tiden "skönt att veta vad det är, nu är det över". Det är inte över. Det kommer aldrig att vara över för mig. Jag tror inte folk förstår hur det känns att ha hypotyreos. Det är inte bara att "rycka upp sig" som alla tror. Varje dag vaknar jag med värk, trötthet, svårt att koncentrera mig och ångest över hur mycket mer vågen ska visa sen igår. Jag går och oroar mig hur var 6:e vecka kommer se ut, höjer vi medicinen eller sänker vi den? Kanske kommer den vara kvar på samma mängd? Jag vet inte. Just nu försöker jag lägga all fokus på skolan för nu är det endast tre veckor kvar innan lov.
Allmänt | | Kommentera |

Lördagsmys

​Idag tog jag och Emir sovmorgon och lyxade till med en mysfrukost. Denna vecka har varit riktigt loco och jag känner att jag knappt haft tid med att ens sova. 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp